Kan Alice Bah Kuhnke vända medieutvecklingen?

Skrivet av: Daniel Olsson, 2014-11-20

De svenska dagstidningarna är i kris och finansieringen av public service är under lupp. Den kvalificerade journalistiken är i kris och hur den ska lösas är ännu skrivet i stjärnorna. På DN debatt lyfter ett antal ledande forskare inom medieområdet väsentliga farhågor av betydelse för demokratins utveckling.

Vi inom Rådhusgruppen City har i olika former fått unika möjligheter till insyn i mediernas utveckling. Göran Johnsson har varit ordförande för Sveriges Television och är ledamot i Pressens Opinionsnämnd. Daniel Olsson och Lars-Olof Pettersson har på nära håll kunnat studera olika dagstidningars våndor i egenskap av löntagarkonsulter. Som individer har vi även helt olika erfarenheter av mediekonsumtion.

Public service-företagen har de senaste åren hållit ställningarna som ledande etermedia. Den allra senaste mätningen av räckvidden för olika mediekanaler visar emellertid att framför allt ungdomar vänder Sveriges Television ryggen. Där har kommersiella tv-kanaler ett starkt grepp om publiken. Sveriges Radios plats som seriös förmedlare av nyheter i radio är ohotad. Därutöver har radions förnyelse genom förmedling på olika plattformar förnyat företagets kontakter med sin publik.

Finansieringen av public service hänger också på en skör tråd i takt med att tv-tittande i allt större utsträckning sker genom plattformar som inte leder till licensintäkter. Uppenbart måste något göras för att trygga kanalernas finansiering och oberoende gentemot makthavarna.

Dagspressen blöder. Enligt Presstödsnämndens årliga mätning gjorde man under 2013, för första gången sedan mätningarna började, en samlad förlust inom dagspressen.

Krisen består av många delar: minskande annonsintäkter, sjunkande upplaga och ökad konkurrens från sociala medier. De åtgärder man vidtar följer givna spår: sammanslagningar och hårdhänta nedskärningar. Bevakningen i många kommuner minskar eller försvinner helt. Vi kan inte tala om en tidningsdöd – ännu – som man gjorde för 30 år sedan, då flertalet andratidningar försvann. I stället dör tidningarna lite grann och i det tysta. Bevakningen i en kommun dras in, antalet redaktioner minskar, reportrar sägs upp, tidningarna krymper.

Inom TRR, omställningsorganet för privatanställda tjänstemän, utgör klienter från mediebranschen ett växande antal.

Journalistiken drabbas. Jättekoncernen Stampen, med G-P som flaggskepp, blöder och tvingas minska portföljen. Det har skett genom försäljning av de lönsamma Mitti-tidningarna.

Bonniers har lönsamma titlar, som DI, DN och Expressen, men också förlusttidningar i Sydsvenskan och HD. Bonnier News signalerar stora förändringar, med större samverkan i de digitala kanalerna och mer av centralisering av besluten.

Aftonbladet är en guldgruva för Shibested. Aftonbladet är det mediehus som lyckats bäst med den digitala publiceringen inom svensk media, främst därför att man var först, Men i koncernen finns också förlusttyngda Svenska Dagbladet.

Linjärt TV-tittande minskar dramatiskt och TV 4 lägger ner alla sina lokala redaktioner. Vad effekten blir för TV 3 och Kanal 5 återstår att se.

Vad Sverige behöver är en radikal och nytänkande mediepolitik i den anda som vi kunde läsa på DN debatt:

”En innovativ mediepolitik brådskar. Inte främst för att det är synd om enskilda medieföretag som har svårare att klara konkurrensen, utan för att det är mediepolitikens uppgift att skapa goda förutsättningar för medierna att leva upp till sina demokratiska roller som informationsbärare, granskare och debattarena. Sverige behöver en mediepolitik värd namnet. Inte för att allmänfinansierade och kommersiella medier ska garanteras konkurrensfördelar på tuffare marknader, utan för att en fungerande demokrati förutsätter medier som tillhandahåller information som gör att människor fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor.”

Alice Bah Kuhnke har som ny kulturminister möjlighet att snabbt ta initiativ i mediepolitiken. Ytterst handlar det om att rädda den oberoende journalistiken som är en livsnerv i vår demokrati. Än så länge har det mest blivit beskrivningar och betoning av problemens magnitud: ”Regeringen avser att återkomma med förslag på det mediepolitiska området.”

Regeringen har också konstaterat att ”det förändrade medielandskapet ställer nya och högre krav på allmänhetens förståelse för mediernas logik och funktionssätt” vilket innebär en ”förmåga att hitta och tillgodogöra sig information och att analysera innehållet i denna, förmåga att använda medier för kommunikation samt att skapa medialt innehåll.”

Risken är alltså att vi får en vidgad klyfta mellan olika grupper i samhället när det gäller att tillgodogöra sig nyheter och opinionsbildande material, nödvändiga ingredienser i ett demokratiskt samhälle.

Det krävs mod och nytänkande, man måste frigöra sig från gamla föreställningar och skapa kreativa lösningar. I potten finns licensavgifterna till public service, produktions- och distributionsstöd till dagstidningar och reklamskatten. Det är politikens uppgift att skapa de goda förutsättningarna för journalistikens utveckling.

Vi utgår från att Stefan Löfven gett Alice Bah Kuhnke det mandatet!

Alice_Bah_Kuhnke

(foto: Arbetsgivaralliansen)

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *