Intervju

Intervju

Inger Arenander intervjuade författaren av boken Ett kort liv, Lars-Olof Pettersson.

EN KRIMINALROMAN OCH ETT SOCIALREPORTAGE – OM BOKEN DÄR GESTALTERNA BÖRJADE LEVA SITT EGET LIV

Lars-Olof Pettersson har författat sin första roman efter decennier som konsult med produktion av rapporter, utredningar och påverkanskurser. 

Det var svårare än han trodde att skriva skönlitterärt.

I början av sin karriär anställdes Lars-Olof Pettersson på socialdemokraternas partikansli med titeln ”argumentsekreterare”. I uppnådd pensionsålder har han fått kämpa för att arbetets invanda utredningsprosa och politiska språk inte ska stå i vägen för det budskap han har.

Det handlar om allas ansvar för barnens framtid.

Boken han skrivit på under flera år, ”Ett kort liv”, bygger på verkliga händelser, ett barnamord, men alla gestalter är uppdiktade.

– Förhoppningen är att boken ska läsas av en bredare publik än min bekantskapskrets. Jag önskar att den ska leda till debatt om barn och hur barn har det. Många far illa i Sverige. Det sociala arvet är otroligt levande för mig men vi har alla ett ansvar för att alla barn ska ha det så bra som möjligt. 

Själv hade han en harmonisk uppväxt som ensambarn i en arbetarfamilj i Nyköping, den stad han bodde i tills han fyllt 20 år och där han förlagt handlingen i romanen ”Ett kort liv”. Lars-Olof Pettersson kallar boken en blandning av kriminalroman och socialreportage.

Han nämner två svenska förebilder som deckarförfattare – Leif GW Persson och Håkan Nesser. Genren är populär. Många etablerade och framgångsrika skribenter konkurrerar om läsarna, men nybörjaren Lars-Olof Pettersson är redan frustrerad över hur han ska skapa uppmärksamhet.

De verkliga händelser hans roman bygger på är unika och otäcka, säger han. Han fick kännedom om dem via ett utredningsuppdrag för Statskontoret.

Uppdraget, som var ett led i kontrollen av Socialstyrelsens arbete, innebar att granska myndighetshanteringen av allt dödligt våld mot barn i Sverige mellan 2007 och 2013.

– Det fanns inte så många fall, tack och lov, säger Lars-Olof Pettersson, men ändå alltför många. Socialstyrelsen hade gjort för lite för att följa upp vad som hänt och varför. De tyckte att det var för känsligt.

Lars-Olof Pettersson återkommer till uttrycket ”it takes a village to raise a child”, som citerats av den förra utrikesministern i USA, Hillary Clinton. Det sägs vara ett ordspråk från afrikanska länder och innebörden är att hela samhället måste bry sig om barnen och samarbeta för att ge dem bästa möjliga förutsättningar.

När Lars-Olof Pettersson granskade tillvaron för de barn som fallit offer för dödligt våld fastnade en pojkes öde särskilt i minnet. I romanen kallas han Nebraska och skildringen av Nebraskas liv och död berör flera svåra frågor.

– Hur ska samhället hantera föräldrar som inte står upp för sina barn? Vilket ansvar har du att slå larm om du misstänker att något inte står rätt till? Vad kan skolan göra? Hur ska socialtjänsten dra gränsen mellan omsorg och människors integritet? När ska politiker ingripa och hur?

Lars-Olof Pettersson raddar upp alla frågorna och lägger till:

– Ambitionen var också att skriva en hyggligt underhållande roman, tillräckligt spännande för att läsa till slutet.

Han skrev ett första utkast 2015 och har arbetat med boken så länge att gestalterna fick ett eget liv, säger han. Han hade en idé, men ingen plan och inget synopsis. Han skrev på lediga stunder till att börja med, men på slutet nästan på heltid.

Fortsättning ska följa med hjältinnan, polisen Lena Johansson, som huvudperson.  

– Det lossnade när jag anmälde mig till en skrivarkurs på Folkuniversitet.

Lars-Olof Pettersson hyllar både läraren, författaren Erik Grundström, som ”otroligt inspirerande och positiv” och kurskamraterna för konstruktiv kritik.

– Utan dem hade det inte blivit någon roman.

Han vet inte hur många gånger han skrivit om manuset, men har fått smak för författandet. Han har börjat med ytterligare två kriminalromaner som ska skrivas parallellt på idéer som är ”för bra för att låta gå ur händerna”.

– Snacka om övermod, säger han med ett litet skratt. 

– Jag tröttnar aldrig. Jag är fascinerad av brott och straff och jag älskar att läsa om mord.

 

INGER ARENANDER